Årets första Strindberg fick bli Ett halvt ark papper, en liten tunn bok med några av hans noveller. Jag fastnade särskilt för novellen Måste. Jag har också lånat en samling brev, utgivna med titeln Min eld är den största. Så nu börjar Strindbergläsandet så smått ta fart.
Det är nu klart att Sandvikens folkbibliotek ska samarbeta under våren med Radioteatern och Folkteatern i Gävleborg, där sändningarna av 8 radiopjäser ska inramas med samtal om verket av olika samtalsgrupper.
Jag har tagit på mig att fixa ett gäng pappor som kan läsa Fadren. Förfrågan har gått ut till ett gäng pappor som också råkar vara bibliotekarier och jobbar antingen i Sandviken eller i Gävle. Vi är 4 klara, ska bli spännande se om de andra 4 nappar. Annars får jag kasta in några lärare eller så.
Övriga samtalsgrupper ska innehålla singelmammor (Kronbruden), feminister (Inför döden), troende (Påsk), unga par (Dödsdansen 1), äldre par (Dödsdansen 2), lokalrevyskådisar (Kaspers Fettisdag) och skuldsatta (Debet och Kredit).
Precis den sortens lätt absurda samarbeten det gärna blir här omkring. Förvirrande och lite kul.
Min bloggmånad nu över. Det har varit roligt att skriva av sig lite även om det kanske tog andra vägar än jag tänkt mig från början. Kanske hittar jag sätt att fortsätta skriva i min läsdagbok också i fortsättningen. Det är ju kul det här med bokcirklar.se att det är lätt att fasta för sidan när man umgås med den nästan dagligen.
Marcus Strand
twitter.com/marstra1