Jag vill gärna understryka att när jag talar om recensenter, författare, läsare eller liknande så menar jag tillfälliga eller yrkesmässiga förhållanden till texter – inte fasta egenskaper hos olika människor.
I själva verket brukar jag tänka att vi alla är skrivande människor. Språket har vi ju alla och jag tror att det tillhör de flestas större tillfredsställelser i livet – att använda och förstå ett språk. Kulturtrams, tänker kanske en del om sådant prat, men då har de redan i sitt avståndstagande visat en uttrycksglädje och alltså snarast gjort ett instämmande!
Med vår grad av läs- och skrivkunnighet blir vi alla mer eller mindre skrivande. Med mail och sms har det ökat än mer på senare år. Dagligen skickar vi skriftliga meddelanden till vår omvärld.
Jag tror alltså inte att författare har en speciell förmåga som ligger ovanför andras, de är kanske mer drivna och mer vana än andra, men inte ens det kan man ta för givet. Det finns journalister och författare som har sämre flyt med pennan, men ändå envisas med sitt yrke eller helt enkelt har intressanta saker att framföra hur tungfotat det än görs.
Så finns det de som har ett blommande, rikt och eget språk trots att de aldrig publicerat en rad.
En del är dyslektiker men äger bortom rättstavningsprogrammen ett poetiskt flöde.
Vi är alla skrivande.