Jag läste Buster och Fantomen. Seriemagasinet, Agent X9 och Modesty Blaise. Alla de vanliga serietidningarna, dock förstod jag aldrig poängen med Marvelsuperhjältar. Förstod aldrig Drakar & Demoner heller.
Första böckerna jag läste var B. Wahlströms ungdomsböcker, uteslutande. Tunna grönryggade, om fotboll, hockey eller så var det deckare fulla av humor, inte minst Bengt Linders böcker om Dante och Tvärsan, Tjabo och Mysis.
Jag minns inga biblioteksböcker förrän jag började läsa vuxenböcker. Bara Åshöjden och annat av Max Lundgren. De böcker jag läste platsade inte på bibblan verkar det som, men vad man fick göra paus i läsningen för allt fnittrande, gömma skrattet i kudden för att inte störa på semestrarna. Inte det sämsta sättet att börja.
Minns de där böckerna med värme. De satte nog standard för vad jag tycker om i en bok, även om boken inte måste vara spännande eller ämnet så roligt måste det kännas som att åtminstone författaren har förbannat roligt när han skriver. Att han eller hon tar berättaruppgiften på allvar, men att det ändå är lusten som styr.
När jag började läsa vuxenböcker startade jag med deckare och humor. Ian Fleming, Agatha Christie och Ulf Lundell, hans tidiga som Sömnen, Vinter i paradiset och Kyssen är verkligen jätteroliga. Omfånget måhända något att bita i för en valp. En massa skräp också, famlande försök.
Lundell var viktig som ingång till vuxenlitteraturen. Via honom hittade jag Stig Claesson, John Steinbeck och så småningom även Hemingway. Men det hade nog inte varit så om inte en del av deras böcker funnits i den omedelbara närheten, i mina föräldrars bokhylla. I alla fall Riddarna kring Dannys bord, en sån fantastisk bok!
Skolläsningen minns jag inte mycket av. Jag kommer ihåg att när jag gick på högstadiet brukade vår svenskalärare ställa fram en bokvagn som man fick välja en titel ur. Den enda bok jag kommer ihåg att jag läste är Jan Fridegårds Lars Hård, alla tre böckerna. På gymnasiet ett sömnigt skolbibliotek och obligatoriska klassiker på listor från läraren.
En bok jag började på i gymnasiet var i alla fall On the road. Men jag fick lägga ner, vänta några år innan jag var redo för Jack Kerouac. Tills jag både hunnit gå ut skolan, gjort lumpen, jobbat ett år och börjat plugga igen.
När jag gjorde lumpen läste jag inget, ingenting alls. Hemingway började jag läsa på allvar när jag jobbade på Sandvik. På boksnurran på Ämnesbehandlingen fanns hans noveller samlade. Perfekt på lunchrasten. Minns att jag också läste Tom Sawyer därnere. Och att jag en dag på vägen hem från jobbet köpte Gentlemän, Klas Östergren på pocket.
När jag sedan började plugga igen inföll nästa period av läsning, en intensivare period med studielitteratur och fritidsläsning varvat. Mer om det eventuellt framöver.
Marcus Strand
twitter.com/marstra1