Stretar på med Claes Hylingers Det hemliga sällskapet. Det går långsamt – men bra! Huvudpersonen dröjer sig kvar i Göteborg, lär känna det lokala kulturlivet inför en resa till Paris och samlar in visdom till det han kallar sitt hemliga sällskap.
I alla fall är det trevligt att röra sig i centrala Göteborg, flanera promenadstråk och i alléer till och med jag som bara vistats i staden som turist kan känna igen. Eller sitta på Café du Nord. Undrar om han kommer till Paris?
Läst ut Olle Ljungströmboken Jag är både listig och stark. En bok utmärkt att blädda sig igenom, det är inte mycket till bok egentligen, snarare än lägesrapport från Gräfsnäs där han numera bor efter ett ganska totalkvaddat 00-tal.
Han gick vilse där, efter en märklig konstprojektvända till terrorkrigets Afghanistan. Alltid mytomspunnen försvann han, blev tyst, föll ner i missbruk och Stockholms återvändsgränder. Nu tillbaka till livet, i landsbygd.
Det är med Olle som med Mickey Rourke, där man väl får säga före och efter skönhetsoperationen. Varje gång han dyker upp är en comeback.
Vi är många som gillar dem så himla mycket. Hade önskat det gått bättre för dem. Nu vill vi inte riktigt ta in att det aldrig verkar bli så bra det kunde blivit.
Ändå: mer integritet och kvalitet hos dem fortfarande än hos de flesta som skriker efter strålkastarsken i dag.
Vart tog alla rebeller vägen? Eller är det jag som stängt av för den nya generationen, och i stället föredrar att lyssna på en Hylinger?
Marcus Strand
twitter.com/marstra1