Varje informationspass i biblioteket bekräftar hur viktiga folkbibliotek och bibliotekarier kan vara för människor. Vi gör samhällsnytta. Den kan se ut på väldigt olika sätt, men i slutändan handlar det alltid om att finnas till hands för människor som följer en impuls vidare till något sorts genombrott, till utveckling och växande.
Det är som tidigare länsbibliotekarien i Uppsala, Maria Törnfeldt skriver i ledaren för senaste numret av bibliotekstidskriften BiXnytt:
“Bilden av biblioteket som inget mer än ett rum för böcker skymmer sikten för bilden av ett rum som stimulerar vår demokrati. Ett rum dit alla har tillträde, ett rum som garanterar medborgarnas informationsfrihet, ett rum där det informella lärandet sker och bemyndigar människor som vill växa.”
En bra beskrivning av en bestående problematik, jag klipper ut och klistrar in, gör den till min och då förstås även som en bild av vad det är vi alls ska med folkbibliotek till.
Jag kommer ihåg en intervju med min favoritförfattare Klas Östergren i tidskriften 00-tal där han säger något om att han tror att många människor upplever en verklighet på gatan, som inte stämmer med den verklighet som skildras i media och det offentliga. Det blir glapp, folk känner inte igen sig, blir förvirrade och frustrerade.
I sådana tider har enligt Klas Östergren författare och andra skapande personer en viktig roll: ”I kampen om verklighetsbeskrivningen deltar författarna för att lämna sin version av tillvaron och varje sådan utsaga bidrar till förståelsen av samhället”.
Kanske en nyckel till framtidens bibliotek? Det är värt att fundera kring på vilka sätt folkbiblioteken – och folkbibliotekarierna – bidrar till förståelsen av samhället. På nationell och global nivå men framför allt kanske i det lokala samhällslivet.
Göran Greider har nånstans beskrivit det så här: Folkbibliotekens viktigaste uppgift är att se till att demokratin faktiskt fungerar.
Men som enskild yrkesutövande bibliotekarie då? Med tio år i branschen vill jag se att jag gjort en del som varit bra, medan annat nog kunnat bli det om andra dragit sina strån till stacken. Och så finns det sådant jag gjort och fortfarande gör som känns mindre bra.
Jag har försökt göra skillnad men känner inte att jag åstadkommit något speciellt.
När det här året tar slut ska jag gå hem på pappaledigt de första åtta månaderna av 2013. Kanske ska tiden fram till dess ägnas att undersöka vad det är jag kan och vill göra för att göra skillnad? Om det över huvud taget är möjligt för en bibliotekarie att vara folkbildare i vår tid.
Smyger försiktigt fram i Det hemliga sällskapet. Jag har läst Claes Hylinger förut, jag vet värdet i att gå varsamt fram för att inte missa det som kan ge mest.
Några filmer jag beställt kommer in samtidigt och lär stjäla lästid under helgen. Black swan som gav Natalie Portman en Oscar. Filmatiseringen av Graham Greenes Brighton Rock, jag är faktiskt inte hundra på att jag läst den. Borde jag minnas det?
Och så Tree of life av Terrence Malick som en gång gjorde den Badlands som gav Bruce Springsteen både den sångtiteln och uppslaget till titellåten på Nebraska. Malick som målar sina filmer med så mycket poesi och andlighet att det inte alltid är att man förmår uthärda.