Varför läser vi skönlitteratur? Vad finns det för anledning att läsa en roman?
Jag vet att det är sådana frågor jag borde kunna svara på, men tröstar mig med att någon (kanske Bourdieu?) har sagt att det som kännetecknar en sann läsare är att hon inte längre frågar sig varför hon läser. (Det är nog endast sådant som inte omedelbart känns meningsfullt som behöver argument).
Men som bibliotekarie måste jag ju ha några svar! Bättre språk förstås, större empati kanske…
Vad brukar ni svara?
/Nina Frid