Got to love them but also love being without them. Barnen alltså. De är med sin pappa hos sin farfar just nu, och jag passade på att gå ut. Bara ut. Ensam. Jag stod en halv timme och tittade på strumpor (barnstrumpor visserligen men…). Den som inte har barn vet inte vad jag menar.
Jag kommer att ha en arbetsam vecka framför mig, men det ska bli jätteskönt. På tisdag firar Finland självständighetsdag och mera än hälften av alla finländare sitter och tittar i två eller tre timmar på folk som är galaklädda och en i gången skakar hand med presidenten och hennes man på slottets självständighetsbal. Jag ska inte se. Jag ska jobba. I morgon och övermorgon har min man nämligen lovat att bortföra barnen så att jag ska få skriva min bok klart. Han har äntligen insett att det är bäst för alla att den äntligen blir helt färdig, än att den hela tiden är nästan färdig. Mitt nästan-färdig humör är nämligen inte det bästa. Så den här veckan ska boken bli klar att skickas iväg till förlaget. På torsdag ska jag skriva ut den. Can’t wait.