Det finns en rolig grej man kan göra för att skapa historier. Den kommer från improvisationsteatern och jag har utgått från en övning från ett Bokimpro jag hade tillsammans med AdLib improviserad teater (mer info här om snabbtänkta och proffsiga AdLib www.adlibit.se) Du som berättare har två repliker resten sköter lyssnarna och det blir den ena historien efter den andra.
Replik 1
– Vad har jag i handen?
Replik 2 ( Ska upprepas i oändlighet tills historien verkar ha fått nån slags slutpunkt)
– Vad händer nu?
Första klass bänkad i sagorummet
- Hej! Jag har tänkt berätta historier idag, historier som aldrig har berättats förut och som bara kommer att finnas just nu. Men för att göra det behöver jag er hjälp!
Det är här replik 1 kommer, håll fram händerna och säg: – Vad har jag i handen? Här gäller det att inte låta sig nedslås av ett förvirrat: – Ingenting!? Utan glatt säga: – OJ var det ingenting ett sånt misstag jag glömde hämta ”______”. Hämta ”______” i ett fiktivt skåp eller nånting eller bara framhärda att den finns, titta förväntansfullt på klassen och det kommer en ide jag lovar.
Elev ur klassen:
– GLITTER!
Okej du har glitter i handen och oroa dig inte, nu är historien igång av sig själv.
Replik 2: Vad händer nu?
– DET FLYGER IVÄG!
Du blir jätteförvånad när glittret, i samma stund som det är sagt, flyger iväg. Jagar det i några sekunder och när inspirationen börjar tryta säger du:
– Vad händer nu?
– DET BÖRJAR REGNA GLITTER! (Skriker någon entusiastiskt)
Oj då, du fäller upp ett fiktivt paraply och säger:
– Vad händer nu?
Glitteregnet blir i det här fallet glitterhagel som till slut krossar både hus och bilar osv.
Jag lovar, lika roligt varje gång och jag inser att det är bara att slänga sig ut och lita på slumpen… vad händer nu?