Jag trodde faktiskt alltid tidigare att den enda orsaken till att man som läsare tycker att boken är bättre än filmen som görs utgående från boken, är för att man oftast läser boken före man ser filmen och för att man då redan har gjort sin egen film i huvudet och allt det där. Eller kanske man nu för tiden bara ser filmen och inte alls läser boken?
Men i alla fall så hade jag en upplevelse som bevsiar att det inte spelar någon roll i vilken ordning man ser filmer och läser boken – boken vinner oftast ändå. Jag såg Den engelske patienten som film, före jag läste boken. Jag gillade filmen och ville inte läsa boken, för att jag trodde att den inte skulle vara lika bra som filmen, men så läste jag ändå boken. Och jag blev så arg – på filmen! Först då insåg jag att den inte var vidare bra, i alla fall inte jämfört med boken. När jag läste boken så kände jag mig lurad, för alla karaktärerna var så otroligt mycket mera komplexa, speciellt Kip, och Caravaggio också, men det skulle ha varit svårt att få fram det fina med dem i film.
De bästa filmerna görs inte på böcker, utan på filmmanus, och de som inte förstår att film och litteratur inte behöver konkurrera med varandra, och inte ens kan det, går miste om mycket om de väljer bort den ena genren ur sitt liv.