Då förstår jag att du har svärdet med dig.
Jag har rond. Det innebär att du har rondtelefonen. Stockholms stadsbiblioteks kundtjänst kopplar samtal till den som bara kan skötas direkt på plats. Till exempel hämta en önskad bok i magasinet och ställa undan den för avhämntning. Man ska också finnas på plats för att vara extraresurs och svara på frågor från låntagare lite här och där i biblioteket, rycka in där det behövs. Denna dag är det lugnt. Telefonen håller tyst. Facksal 2 allt lugnt. Facksal 3, allt lugnt. Facksal 4, allt…tillbaka till rotundan, salen för skönlitteratur. Jag bestämmer mig för att ta en snabb sväng ner till barnavdelningen för att se om allt är som det ska med utställningen. Den heter ”Sagolika rum” och är en vandringsutställning. Den består av 4 gigantiska böcker med tillhörande scenografi att krypa in i. Just nu står boken Så gör prinsessor av Per Gustavsson på plats och jag ska kolla så prinsessans hockeyutrustning inte spridit sig på biblioteket.
– Nä det ser städat ut. MEN vad har hänt med prinsess-svärdet! DET måste tejpas.
Jag tar med mig svärdet till infodisken. Klistrar ihop det i svärdsfästet, aktar mig noga för att inte förstöra de rosa fjädrarna som är fästa där och håller sedan ihop svärdet med ena handen så att limmet ska torka. Under tiden hämtar jag Pinocchio på italienska åt en låntagare som frågar efter det. En kollega dyker upp och jag tittar vänligt på henne och förklarar att jag har rond och därför är på plats trots att jag inte just nu har pass i infodisken på barnavdelningen.
– Då förstår jag att du har svärdet med dig.
Säger min kollega lugnt.
Sen kan jag inte sluta fnissa på flera minuter och på vägen uppför vad Alf Henrikson kallade himlatrappan i biblioteket måste jag låtsas hosta lite diskret…för att hålla stilen.
(Svärdet lämnade jag i utställningen)