Äntigen hemma! Det känns som att komma till Landvetter efter en rejält lärorik och fullmatad resa i okänt land. Var jag har varit?
Jo, i den amerikanska Södern. Jag har åkt Highway 61 med Mikeal Timm vid ratten. Från Memphis rakt ner i den allra mörkaste södern, sumpmarkerna vid Mississippis delta, små hålor där dammet lagt sig över det som en gång var en sjudande landsbygd.
Med Mikael som ciceron har jag besökt små restauranger och torftiga vägfik, små museer och andra rester från Söderns storhetstid.
Mikael Timm är en utmärkt journalist. Han bör läsas sakta, nästan lika sakta som en resa IRL måste få ta. Jag har tagit några sidor i taget, sugit på deras innehåll, känt doften av Söderns Sötma som också är resans, förlåt, bokens, titel.
Jag har låtit mig fascineras av berättelserna om inbördeskriget, om slaveriet, om bluesens uppkomst och vidareliv samt om några verkligt modiga medborgarrättskämpar och deras sorgliga öden.
Finurligt låter Timm avsnitt av Bob Dylan och Mark Twain belysa sin text. Han gav sig själv ett nästan omöjligt uppdrag; utforska den amerikanska Södern rejält, åk de klassiska vägarna, besök de klassiska orterna och se till att få sällskap av USA´s främsta berättare; Faulkner, Twain, Hemingway m.fl.
Intervjuerna, snarare samtal, är många och fylliga, och Mikael Timm lyckas förmedla en kultur som känns lika främmande som välbekant. Jag ser sumpcypressernas mossiga grenar, känner doften från kräftorna, upplever tristessen och historien nästan fysiskt. Hela tiden är den mäktiga Mississippi aldrig långt borta.
Det var en resa, det! Timm är finkänslig nog att låta mig som resenär själv dra mina slutsatser om den komplexa bild av en kultur stadd i snabb omvandling som Söderns Sötma förmedlar. Författaren har avgjort tillfört gengren reseskildringar en ny dimension.
Nu undrar jag bara när nästa resa ska börja?