Jag var en ridtjej som liten, fram till jag skulle börja gymnasiet. Då slutade jag eftersom det fanns så mycket annat kul som lockade. Sen återupptog jag ridningen som vuxen och red ett par år, men när det kändes alltför seriöst la jag av igen. Numera följer jag med och tittar på när min dotter rider. Visst suger det lite i ridtarmen emellanåt, men jag har ju blivit så feg! Jag råkade ut för en hästolycka för ett par år sen. Inte så värst allvarlig (bruten stortå och blånader), men tillräckligt för att förstå hur himla opraktisk livet blir om jag gör illa mig.
Hästböcker har jag läst av och till. Framförallt kommer jag ihåg böckerna om Britta och Silver, som jag älskade. Annars läste jag nog fler böcker som inte var hästböcker. Jag vet inte anledningen till detta, men kanske tröttnade jag på att de var så lika varann? Det gick ofta ut på att huvudpersonen (tjej, förstås) antingen inte fick rida, men red ändå eller så hade hon precis börjat rida och råkade ut för elaka stallkompisar. Ofta blev favorithästen sjuk eller skulle säljas. Inte särskilt stor variation, med andra ord.
Därför blev jag så glad när jag läste Lin Hallbergs nya bok Vem är du, Johanna? Omslaget skvallrar om att det handlar om hästar och det stämmer, men det vore orättvist att kalla den en hästbok. Vem är du, Johanna? är lika mycket en bok att söka som vilsen tonåring söka sin identitet och komma underfund med vad man själv står för. Det är också berättelse om en stor sorg och kärleken till ett djur (häst).
Johanna växer upp på Island på en hästgård. Allting är tryggt och välbekant tills en dag då mamman väljer att flytta tillbaka till Sverige. Hon tar Johanna med sig och pappa-kontakten försvinner i stort sett helt, med undantag av några pliktskyldiga telefonsamtal vid födelsedagar. Johanna växer upp, rotlös och utan att egentligen känna sig hemma någon annanstans än i stallet. Där är hon skötare på Kasper, som en dag blir för sjuk för att fortsätta leva. Förlusten av Kasper gör att Johanna helt tappar fotfästet. Kontakten med mamman är kylig och Johanna känner sig inte förstådd någonstans. Hon börjar umgås i fel kretsar och slarvar med skolan. Till slut skickar hennes mamma henne till pappan och farföräldrarna på Island och först där kan Johanna ta tag i sitt liv och bestämma sig för vem hon vill vara.
/Birgitta Ekstrand