Så går du vidare-guide? Josefin på Nobelrpisprojektet http://nobelprisprojektet.blogspot.com skriver om min roman Hoppas och jag blir varm, rörd och väldigt glad av att läsa:
“I ett par timmar VAR jag Jonna, gick med henne i Stockholm, hoppades och förtvivlade. Den här boken handlar om utanförskap och ensamhet. På riktigt. Den får mig att vilja GÖRA något. Den här typen av böcker borde ha en liten “Så går du vidare-guide” i slutet. Vem ska jag hjälpa? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det?
Jag är en av dem som har. Har familj och vänner som bryr sig. Har ett varmt och torrt hem med dörr som jag kan låsa. Jag har aldrig velat rymma för att livet är för litet. Att jag har så mycket och andra har inget, eller bara väldigt olikt, blev tydligt. Antagligen kan boken komma mig så nära eftersom Jonna nästan har. Hon är inte så långt borta, hon har inte glidit så långt bort från mina vanliga referensramar att jag inte kan identifiera mig med henne. Boken är vacker och hemsk och helt enkelt fantastisk. Läs den nu. Bara gör’t.”
Jag blir glad för att jag lyckats beröra med mina ord. Och jag hoppas att Josefin och alla vi andra som har en massa fina saker och vill hjälpa, dela med oss, hittar sin egen “Så går du vidare-guide.” För det finns väl lika mycket som vi kan göra som det finns människor i världen. En del vill skänka pengar till befintliga föreningar och organisationer. Andra vill hjälpa praktiskt och handfast genom att nattvandra, dela ut mat, trösta, tolka. En del sprider leenden bland grannarna, andra skriver en insändare/roman/ett partiprogram och ytterligare andra hjälper en SOS-barnby i Nepal eller Somalia. Jag tror att allt är lika rätt, lika välbehövt och bra. Man måste hitta sin egen väg helt enkelt.