En av de starkaste läsupplevelserna jag har haft var när jag läste Johanna Nilssons Hon går genom tavlan ut ur bilden. Jag grät mig igenom berättelsen om den mobbade och utstötta Hanna. Det var en berättelse som gick rakt in i både hjärtat och själen. Nu följer Johanna Nilsson upp den med Gå din väg men stanna, en bok där vi möter den vuxna Hanna.
Den vuxna Hanna lever med stora sår i själen. Hon brottas med svåra ätstörningar och ett hat och förakt mot sin kvinnlighet. Så möter hon Alex och blir förälskad. Hanna försöker in i det längsta att låtsas inför Alex. Låtsas vara normal. Låtsas vara frisk. Alex kärlek lyfter Hanna, för henne att närma sig livet och må bättre. Men mörkret inom henne är svårt att hålla undan. Alex ser henne och verkar inte skrämmas av det tunga och svåra, men för Hanna är allt betydligt svårare. Alex kärlek – räcker den verkligen för att hålla Hanna uppe? Kan man älska när mörkret äter upp en inifrån?
Att Hanna bär drag av Johanna Nilssons själv är lätt att se. Hanna är också författare och detta får mig att tänka på Beate Grimsruds En dåre fri. Även där går huvudpersonens liv hand i hand med författarens. Johanna Nilsson har i intervjuer berättat som sina egna ätstörningar och sina svåra perioder och Hannas upplevelser känns oerhört äkta.
Gå din väg men stanna gör stundtals nästan fysiskt ont att läsa. Den är så stark och utlämnande. Språket är vackert och speglar Hannas skörhet. Och jag, jag vill bara ta tag i Hanna, krama henne och säga att allt ordnar sig.
/Elin Nord