Sankta Psyko. Läskig titel på spännande bok! I Johan Theorins nya roman har vi lämnat det öländska landskapet och förflyttat oss till en okänd fiktiv ort, Valla.
Förskolläraren Jan Hauger är tjugonio år gammal. Han har precis avslutat ännu ett vik på en förskola, då han ser en annons i tidningen om att Förskolan Gläntan söker personal. Förskolan ligger precis vid Sankta Patricia rättpsykiatriska klinik (Sankta Psyko i folkmun kallad) eftersom tanken är att bandet mellan föräldrar och barn ska bestå, även om ena föräldern döms till psykvård. På kliniken sitter mycket riktigt några av landets mest våldsamma gärningsmän. Och kvinnor.
Jan Hauger får förstås jobbet och flyttar till Valla där han ganska snart bestämmer sig för att bryta mönstret och lämna ensamheten bakom sig. Han får kontakt med några kvinnliga kolleger som tipsar om en pub där hela Valla samlas på fredags- och lördagskvällen. Trots att Jan Hauger egentligen inte tycker om alkohol börjar han gå dit på fritiden. Snart är han indragen i aktiviteter som inbegriper de inlåsta på Sankta Psyko.
Det är en krypande spänning genom hela boken och under läsningen väcks hela tiden nya frågor: Vem är Jan Hauger egentligen? Vad var det som hände när en pojke försvann på hans förra arbetsplats? Går det att lita på Haugers kolleger? Dessutom är det en tacksam miljö att förlägga handlingen till. Här vimlar det att mörka kulvertar, trånga ventilationstrummor, förrådsdörrar där ingen vet riktigt vad som finns på andra sidan och människor med ett förflutet som man helst inte vill veta något om.
/Birgitta Ekstrand