Profilfoto
2011-10-16

Jag brukar vara lite rädd för tjocka amerikanska romaner, men nu gav jag mig i kast med Jonathan Franzens Frihet.

Boken börjar med att presentera Patty och Walter Berglund, som köper ett hus på den förfallna Barrier Street, som snart kommer att bli ett medelklassområde. De får två barn, och Patty jobbar särskilt på att vara den perfekta mamman, hemmafrun och grannen. Walter är jurist och försörjer familjen.

Den raljanta och distanserade tonen fick mig att tänka att boken inte skulle kunna intressera mig. Men kunde det fortsätta så? Bäst att ge den en chans.

Snart får man bekanta sig med familjen, person för person, från Pattys och Walters ungdomsår och framåt.

Det visar sig att Patty inte lever upp till någon av rollerna hon föresatt sig, och jag förvånas över Franzens förmåga att se in i henne som kvinna.

Sonen Joey blir så bortskämd att han blir odräglig, och han flyttar in hos grannfamiljen, där han och dottern inleder ett förhållande. Dottern Jessica är mer välartad, men Patty är inte särskilt intresserad av henne.

Så småningom flyttar familjen till Washington. Äktenskapet knakar.

Walter har höga ideal. Han är demokrat och engagerar sig i arbetet mot miljöförstöring och jordens överbefolkning.

Han börjar så småningom att arbeta för kolindustrin, som har ett område dädr brytningen förstör miljön allt mer. Walter jobbar med att försöka övertyga de fientliga invånarna och miljökämparna att man kommer att återställa naturen bara bolaget får bryta kolen först. Han blir inte trodd, och klarar sig med nöd och näppe från att bli lynchad. Situationen är parodisk. Tror han själv på budskapet? Kan något sådant hända?

Walter och Patty är båda otrogna mot varandra och lever länge var för sig, utan att vara skilda. Med hjälp av Jessica och därför att Patty är så enträgen, lappas äktenskapet ihop och livet går vidare efter en ny flyttning.

Vilken resa! Jag är tagen!

Det skulle vara roligt att diskutera boken, om någon har läst den.

Ingrid Feldt