Den som tror att författaryrket är ensligt och stillasittande kan få kolla i min almanacka. Det enda stillasittande jag ägnar mig åt just nu är på SJ-tåg, kors och tvärs i Sverige på väg till olika skolor, bibliotek och evenemang där jag gör sk författarbesök. Och nästan dagligen får jag rapporter från författande kollegor som lever likadant, vi färdas fram och tillbaka med våra böcker och ibland springer vi ihop med varandra på en perrong i Örebro, Västervik eller Leksand. Att vara författare på 2000-talet är att vara nomad, ständigt nervös över hur SJ:s spårfel och trafikstrul ska påverka dagens jobb eller chans att se sina barn.
Men väl på plats, när man möter gulliga läsare och entusiastiska lärare och bibliotekarier – då är det här verkligen världens roligaste och lyxigaste uppdrag, då är allt förlåtet.