På fredagen tar jag med mig min fyraåriga dotter till Bokmässan. Hon håller mig hårt i handen när vi åker rulltrappan upp till andra våningen. Sedan står vi en lång stund och ser ut över människohavet nedanför oss. Jag frågar henne hur man kan beskriva bokmässan. Hon funderar en stund och svarar: Man skulle kunna säga att bokmässan till och med är större än dagis. (Vilket jag tycker säger någonting oroväckande om storleken på barngrupperna på förskolan.)
Och visst finns det aktiviteter för barn på mässan. Vi sitter en lång stund i ett kuddhav och färglägger bilder på Halvans brandbil. Men när vi börjar gå runt bland montrarna inser vi att staplarna av barnböcker är så höga att min dotter för det mesta inte når upp att se. Höjdpunkten blir ett besök i Universeums monter, där hon till min förskräckelse hittar en glasmonter med levande Dödskallekackerlackor. Rekommenderas inte om man inte älskar stora insekter…
Idag ska vi bokcirkla “Och allt ska vara kärlek”. Ser redan fram emot det boksamtalet!
/Jenny Kihlberg