Han kom som ett yrväder en afton i april med ett Höganäskrus över axeln.
– Nej så var det inte.
Jag såg honom vid utlåneautomaten med en utsliten dramaten-kärra bredvid sig.
Jag fick ingivelsen att försöka inleda ett samtal om musik med honom.Han lånade trots allt mycket musik-cd av oss. Han återkom och samtalet om musik fördjupades mer och mer.
Hans frågor blev allt mer besvärande
Varför är musikinköpen så försiktiga och konformistiska?
Varför hittar jag i stort sett samma skivor på alla bibliotek?
Varför tar ni inte in det som sticker ut?
Varför så lite böcker om musik? Och varför kategorin Övrigt?
Varför denna slakt av skivkonvolut och alla hemska och okänsligt placerade etiketter? Varför osynliggöra MUSIKEN?
Ok herr Duktig. Nu får du chansen att visa mig hur vi ska få fart på utlånen av den åldrade compact disc. Du får fritt fram att föreslå en backlist. Fritt fram att föreslå en ny genreindelning (utan övrigt) Låt oss nu tillsammans ge järnet och utmana Spotify. Vi ger cd ännu en chans.
Det blev Jobb- och utvecklingsgaranti.
Det blev musik i kubik! Det blev kaotiskt.
Samtliga skivor granskades med ”lupp”.
Är detta äkta jazz eller inte? Är den här skivan bara likgiltig?
Ettiketter hettades upp och avlägsnades. Det var ett liv och kiv!
Det här ska du lyssna på! Riktiga grejer som får armhår att resa sig på dig. Den här låten av Ron Sexsmith är så bra att jag aldrig lyssnat färdigt, kommit vidare på skivan.
Nu är projektet över men hans gränslösa engagemang för musik i nästan alla dess former har drabbat mig.
Har du vägarna förbi Bibliotek Nacka Forum är du välkommen att se resultatet och att låna förstås.