Året 1976 hade jag börjat studera idé och lärdomshistoria i Uppsala. Efter bara en månads pendlande hoppade jag av studierna för att arbeta med Ragnar Jones, innehavare av Jones antikvariat, Nortullsgatan 3 i Stockholm. En vän till mig som fanns i Blå tornets antikvariat gav mig tipset att Ragnar behövde en medarbetare. Jag var 26 år med hår till axlarna. Jag levde för konsten, skönlitteraturen och katten vars namn var Satie. Ja ni förstår. Jag måste varit den perfekta medarbetaren. Lönen var 10 kr i timmen men det mesta av den tog jag ut i form av böcker. Rabatten var två tredjedelar av försäljningspriset och mitt pris skrevs in i en särskild bok som sen räknades av från min lön.
Ragnar var litteratur. Han var bror till den kände skulptören Arne Jones och bröderna var nära vän till författaren Lars Ahlin, alla från Sundsvall. Arne Jones gjorde fyra bokomslag till Lar Ahlin – Fromma mord, Fångnas glädje, Inga ögon väntar mig och Kvinna, kvinna.
Ragnar var en fantastisk syn där han stod i sin butik, gärna lutad mot disken på ett sätt jag aldrig kom underfund med. Disken utgjordes av ett stort bord med rejäl yta för hantering av inkomna böcker och för inslagning (brunt skuret papper) av sålda böcker. Pengar las i en skrivbordslåda och någon brist på pengar rådde sannerligen inte. Politiskt var han borgerlig och såg i Torbjörn Fälldin en själsfrände. Ragnar var en vänlig och mycket blyg person. Bildad men utan att vara snobbig. Det senare visade han prov på då han tröstade mig efter att jag blivit utskälld av en kund för att jag inte kände till Löwensköldska ringens författare. Att Ragnar tjänade mycket pengar på böcker och grafik hängde samman med ryktet om hans hederlighet i affärer och gedigna kunskaper. Jan Guillou gav honom högsta betyg när han som ung journalist utsatte ett antal stockholmsantikvariat för test i hederlighet.
Lars Ahlin dök upp en dag för att besiktiga Encyclopedia Britannica i vita, vackra volymer. Jag minns en ung blyg Gunder Andersson överräcka ett dedicerat exemplar av sin debutbok som en gåva och Ragnar som kort bugade sig till tack på sitt egna sätt. Erik Asklund dök upp titt som tätt och honom skulle man beklaga för Lis (Asklund) hade övergivit honom för hans goda vän Gustav Rune Eriks, novellisten. Ett besök av paret Lars och Madeleine Gustafsson gick inte obemärkt förbi. De kommunicerade högljutt med varandra på tvärs i butiken. Christer Eriksson som inom kort skulle debutera med ”En observatörs dagbok” var en flitig besökare och var ofta inbegripen i lärda samtal med antikvariatsbokhandlaren.
Ragnar hade en i mina ögon mycket gåtfull medhjälpare. Det var en pensionerad elektriker som skuren ur en trettiotalsfilm. Han fanns där vid rusningstid, slog in böcker, tog betalt och föreföll förövrigt helt ointresserad av vad han höll på med.
Ragnar var mån om sina vänner och upplät till och med den inre delen av sitt antikvariat som en tillfällig bostad åt en vän i trångmål. Konstnären hjälpte till efter dagsform i butiken men när jazzmusiken och rödvinet från antikvariatets inre efterhand blev väl påtagliga fick vistelsen ett nödvändigt slut.
För Ragnar hade litteraturen ett bestämt värde. Han ogillade skrävlande om fyndpriser. Han ville betala bra vilket gjorde att hans böcker kostade mer. Lyrik skulle alltid köpas in liksom allt av och om Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn. Lars Ahlins böcker stod över alla andras och skulle betalas därefter. Han hade en prosaisk inställning till boksamlandet och la gärna bud på dödsbon efter trogna kunder. Vi tog alltid taxi vid större inköp och böckerna bars i dubbla pappkassar. Ragnar sa det aldrig vad jag vet men jag tror han var klar över att Jones Antikvariat var Stockholms bästa antikvariat. Bokhandeln kunde han visa förakt för – de höll ju inget lager.
Det fanns ett undantag och det var Hedengrens vid Stureplan. Dit tog han sig en gång om året vid Bokrean, med taxi förstås.
Jag minns honom än när han med drömmande blick förklarade för mig att för en förstautgåva av den franska Encyclopédie, skriven av upplysningsfilosoferna Jean Baptiste le Rond d’Alembert och Denis Diderot. (28 volymer, varav 11 med enbart planscher, 71818 artiklar, 2885 illustrationer) var han beredd att avstå hela sin boksamling.
Ett år tjänade jag Ragnar och hans Antikvariat måndag till fredag 10-18
lör. 10-15. Sen blev längtan efter ett annat slags liv än det antikvariska för stor.