Lovade att skriva något mer om det ”tjejunder” som uppstod som en litterär strömning i Tyskland under slutet av 90-talet. Begreppet i sig har använts om liknande fenomen, alltså där unga kvinnor utmärkt sig genom sin talang och sitt uttryck, under olika tider. Just i den litterära meningen var det litteraturkritikern Volker Hage som skrev om det i Der Spiegel 1999. Rätteligen har det också varit utsatt för viss feministisk kritik eftersom det väl kanske inte egentligen kan sägas vara ett ”under” att ett antal kvinnliga författare råkar publicera sig vid ungefär samma tidpunkt. Å andra sidan kan säkert den enas stora framgång tjäna som dragplåster och inspiration för andra. Men – det vikigaste – vilka är de förutom redan nämnda Tanja Langer? Låt mig presentera några av dem som är utgivna på svenska.
Judith Hermann debuterade med romanen Sommarhus, senare. Det är en novellsamling som skildrar några unga kvinnor, barn till 68-generationen. Kvinnorna söker efter mål och mening, efter kärlek och tillhörighet. De är rotlösa och melankoliska och verkar aldrig komma ur sig själva. Hermann har därefter skrivit novellsamlingen Bara spöken som också blivit film.
Juli Zeh utkom för något år sedan med romanen Corpus Delicti. En framtidsvision som utspelar sig år 2058 då det inte längre är ett önskemål att medborgarna sköter sin hälsa – det är en plikt. Låter som en Orwellsk twist och jag är ganska sugen på att läsa den här boken.
År 2005 blev hon den första att tilldelas P O Enquist-priset (riktar sig till unga, europeiska författare). Tidigare titlar: Örn och ängel, Leklust och Fritt fall.
Karen Duve slog igenom med Regnroman, en slags surrealistisk berättelse som utspelar sig i träskmarken. Författaren Leon och hans fru Martina har köpt sitt drömhus så att han ska få ro att skriva. Så blir inte fallet. I stället hotar det ständiga regnandet att förgöra både Leon och Martina samt deras omgivning. Ingen sång om kärlek finns också på svenska.
Ricarda Junges roman Stalinhusen kommer ut på svenska i samband med bokmässan. Den handlar om Lena, som flyttar från Hamburg till Berlin, till ett av Stalins magnifika hus i närheten av Karl Marx Allee. Om att konfronteras med det förflutna – sig själv, huset och staden – och vilka är egentligen de andra hyresgästerna?
Julia Franck har gett ut fyra romaner varav en översatts till svenska – Hjärtats blinda fläckar. För denna fick hon även Deutscher Buchpreis 2007. Utspelar sig i Berlin på 20- och 30-talen. Systrarna Helen och Martha, halvjudinnor, lever i staden under ett allt hårdare klimat. Om vad kampen för överlevnad och livets grymhet gör med människor.
/Anna Griph