Köpenhamnpolisens skickligaste gisslanförhandlare, Niels Bentzon, får i uppdrag att varna alla goda människor i Danmark. “Det kan väl inte vara så svårt”, tänker Bentzon. Det borde ju vara lättare att hitta en god människa än alla de onda som han brukar jaga. Och en thriller som vänder på upp och ner på det vanliga konceptet där det gäller att hitta (den onde) mördaren, verkar ju onekligen väldigt intressant. Eller hur?
Myten om trettiosex goda människor som lever och verkar i världen och som har hela mänsklighetens överlevnad på sina axlar, återfinns i judendomen. Nu, när nästan alla av dem har hittats mördade, är undergången nära. Niels Bentzon och hans medhjälpare, astrofysikern Hannah Lund, gör sitt bästa för att varna de övriga, men det är bråttom.
Exakt vad är en god människa? Denna fråga visar sig vara central för den här annorlunda spänningsromanen, som är skriven av A. J. Kazinski. Namnet är en pseudonym och bakom denna står två danska herrar. En filmare och en författare. Att en av författarna har en bakgrund som filmare genomsyrar hela texten: Kapitlen är korta, med ständiga cliffhangers och texten består huvudsakligen av dialoger.
Lte grann påminner Den sista goda människan om Dan Browns böcker. Och själva storyn, att någon mördar världens goda människor, är ganska skrämmande. Men romanen är drygt 500 sidor lång och någonstans runt sida 300 börjar jag tröttna. Resonemanget blir också ganska abstrakt och det är svårt att hänga med i slutledningarna som görs. Dessutom blir det väldigt flummigt. Och själva upplösningen blir en rejäl anti-klimax, tyvärr. Det började ju så bra.
/Birgitta Ekstrand