Hade inte tänkt plåga er mer om löpning men så gör jag det ändå. Haruki Murakami inleder sin bok om löpning med ett varningens ord:
”A gentlemen shouldn´t go on and on about what he does to stay fit”
Och ändå den 17 sep ca kl. 18 är det dags för målgång i kungsträdgården för mig och 17000 till. Det kallas Stockholms halvmaraton och tillsammans försvårar vi framkomligheten i innerstaden i några timmar.
Ulrika Kärnborg skrev i maj en underbar krönika i AB om ”Born to run” av Christopher McDougal. En mer vardagsnära bok om löpning är Ludvig Rasmussons ”Spring för kärleken och livet”
I sin bok påstår Ludvig Rasmusson humoristiskt att fåglarnas morgonsång beror på att fåglarna behöver väcka insekterna till frukost. Det är förövrigt en lysande handbok i löpandets teknik och filosofi. Här finns springandets alla aspekter analyserade, som morgon- och kvällslöpning, joggarens jul, hundar och varför man aldrig skall springa ikapp med sin älskade.
Må författaren Ludvig Rasmusson i sällskap men Ulla Montán och deras tryffelhundar jogga runt södermalm länge, länge än! De är härliga och inspirerande att skåda!
I många år nu har jag varit en engagerad motionär. Min målsättning var ursprungligen att springa tio maraton i Stockholm i följd. En svårighet med denna målsättning var förstås att hålla sig frisk maratondagen tio år i följd. Där misslyckades jag men sprang ändå ett år med en mycket dunkel föreställning om att jag skulle tillfriskna under själva loppet! Nån gång ska man ju bli frisk? I höjd med dramatiska teatern bestämde jag mig för att avbryta plågan. Men hur skulle det gå till? I min febriga hjärna såg jag oöverstigliga kravallstaket som hölls av skräniga människomassor. Jag såg helt enkelt ingen utväg från loppet. Jag hade bara att fullfölja och förhoppningsvis överleva.
Jag har nått mitt mål men fortsätter att vara en löpare varannan dag oavsett väder. När det tar emot och bekvämligheten lockar säger jag till mig själv. – Du ska ändå duscha, du kan lika gärna vara svettig när du ställer dig i duschen. I år fyller jag sextio år och med åren har en svårighet smugit sig på mig. Det tar tid, ibland upp till femtio minuter att få igång löparmaskineriet. Vad jag förstått beror detta på tilltagande ålder till en del men framförallt tror jag det beror på att min träning saknar kvalité. Den kvalité som kommer av sig själv när du medvetet strävar efter ett mål. När målsättningar saknas uppstår lätt ett regelbundet lunkande och utan att du tänker på det kortas träningen av. Du säger dig själv att du löper ju trots allt och snart börjar kanske ”Uppdrag granskning” och du ska ju hinna duscha också. Dessutom börjar du tillåta dig både det ena och det andra i matväg med motiveringen – jag springer ju ändå.
Kanske är det med löpning som i arbetslivet att det ska till målsättningar och hängivet engagemang i den professionella rollen för att maskineriet ska fungera. För vi ska ju få ut vad vi har, leva dem vi är, vår fulla potential i arbetslivet liksom i löpningen.