Kampen går vidare! Idag var jag på SVT och intervjuade min gamla vän och kollega Barbro Hedvall, ledarskribent på DN som nu har gått i pension, om hennes nya bok “Vår rättmätiga plats”. Visste ni att det i år är 90 år sedan svenska kvinnor fick rösträtt? Inte så lång tid – och tänk så mycket som har hänt! Som jag förstod det på Barbro var det ganska segt för rösträttsrörelsen i Sverige, vi var sist i Norden med kvinnlig rösträtt. Och enligt Barbro berodde det på att vi svenskar redan i början av 1900-talet var helt inne på särartstänkandet, att kvinnor och män är i grunden olika och bör jobba med helt olika saker. Jag blev ganska förvånad när hon sa det, jag menar Sverige brukar ju marknadsföras som världens mest jämställda land, men när man tänker på det stämmer det faktiskt. Vi har en av västvärldens mest segregerade arbetsmarknader! Kvinnor jobbar med det de alltid har gjort, fast för i hemmen, nämligen med vård och omsorg och service. Män jobbar med teknik, skog, industri och business. Männen tjänar alla pengarna, kvinnorna fixar så att livet funkar. Kanske är det därför det är så trögt att få svenska kvinnor in på riktiga maktpositioner, i näringslivet eller på universiteten. Vi har tydligen aldrig accepterat att kvinnor är människor, de också. Och på de flesta vis rätt lika män.