Livet måste ha mening. Det är titeln på en liten, tunn bok av den österrikiske psykiatern Viktor Frankl (finns i svensk utgåva från Natur & Kultur 2006). Jag fick den nyss i present av min barndomskompis Lisa som är traumakirurg efter att vi hade sprungit tjejmilen. Vet inte vad hon ville säga med det…
Frankl överlevde i alla fall Auschwitz, och baserade sin metod logoterapin på de svåra upplevelser han genomlidit under tre år i koncentrationsläger. Till skillnad från Freud och hans lustprincip, eller Adler och hans vilja till makt, så anser Frank människans viktigaste strävan är sökandet efter mening. Och att det farligaste för neurotiska eller psykotiska människor är passivitet och offertänkande, medan handling, uppoffrande och lidande gör människor starkare. Det är alltså enligt Frankl inte fult att vara olycklig, men det är fel att kapitulera inför ödet, att inte göra det allra bästa av sina möjligheter, för sig själv och för andra. “Den som har ett Varför att leva till”, säger Nietzsche som Frankl ofta återkommer till, “uthärdar varje Hur”. Fint va!
2011-09-12