Jag är fascinerad av bloggar som handlar om vad folk köper. Folk och folk, förresten, det rör sig ju oftast om rätt unga tjejer. Som köper kläder. Och visar upp sig själva med kläderna på sig, i bloggform. Eller bara kläderna, rakt upp och ner, så man ser varumärkena. Utan att de får ett dugg betalt för det. Sådant fascinerar mig. För vad betyder det? Vad vill de här tjejerna säga? Känner de sig inte blåsta?
Förr blev man vad man gjorde. Nu är man vad man köper. Jag fattar. Men är det verkligen bara så enkelt?
Det känns som om det här kommer att bli vad Mia Skäringer kallar en pumpsfri blogg. En författarblogg måste väl ändå handla om vad man gör?Skrivandet alltså. Jag har tänkt på det rätt mycket på sista tiden. Läsandet och skrivandet har varit min vardag i nästan tjugo år nu, men under det här senaste halvåret har jag läst och skrivit mer hysteriskt än vanligt. Jag har nämligen skrivit en bok om skrivande, “Vad är litteratur?”. Den kommer snart ut i bokhandeln, vilket gör att jag går omkring på små moln här hemma. Det gör alla författare, åtminstone innan skräcken för recensionsdagen och de skitnödiga kritikerna tar över. Vi kan inte fatta att vi har klarat det, en gång till. Fått ihop till en hel bok. På riktigt.
Norman Mailer har kallat skrivandet för The Spooky Art – den spöklika konsten. Nog är det spöklikt alltid. Man vet inte alls hur det går till. Men i den här bloggen ska jag göra en yttersta ansträngning att försöka beskriva det. Bara för er.
2011-09-01