Vem älskar inte en grymt spännande historia? Jag gör det verkligen. Men faktum är att just spänning är något jag oftare föredrar att se på film än att läsa om i en bok. Orsaken är att jag verkligen avskyr utdragna våldsskildringar och frossande i blod och död. Och såna kan jag ganska enkelt undvika på film, det är bara att navigera sig bort från de värsta våldsfilmerna och i stället försöka hitta en skickligt berättad psykologisk thriller eller en bra actionrulle. Även om de flesta thrillers innehåller våldsscener så är de ändå ofta få och snabbt överstökade.
Det är en annan sak med böcker. Jag finner ingen njutning alls i att plåga mig igenom sadistiskt våld, ibland över flera sidor. Det är ofta helt groteska skildringar där författaren måste ha uppbådat all sin fantasi för att komma på de mest vidriga scener. Våldtäkter och tortyr, stympade lik och hemska övergrepp på barn är vardagsmat i helt vanliga storsäljande deckare.
Speciellt det här med barn som råkar väldigt illa ut – jag klarar det bara inte. Dyker det upp såna scener i en film på tv så byter jag kanal. Det känns för mig bara som ett billigt och lågt grepp för att trycka på känslo-knappen hos tittaren, och det sämsta som finns när det gäller känslomässigt engagemang är att som tittare känna sig manipulerad.
För mig är det obegripligt hur allt detta våld kan avnjutas som underhållning, än mindre fattar jag som nybliven romanförfattare hur man står ut med att sitta och skriva de här passagerna.
Därmed inte sagt att det inte kan vara fascinerande med skildringar av hur en psykopat och mördare tänker och fungerar. Men på film går det att göra utan explicita våldsskildringar; regissör och fotograf kan utforma scener som låter åskådaren förstå vad som händer utan att behöva få det rakt upp i ansiktet. Jag vet inte om det går i bokform, men det verkar inte så att döma av alla detaljerade beskrivningar i deckarna. Pågår det nån sorts tävling här?
När jag skrev manus till en Wallanderfilm (som inte baserades på någon bok utan var ett nyskrivet manus utifrån en kortfattad idé av Henning Mankell) så tänkte jag inför arbetet läsa in mig på några av Wallanderböcker, som ändå anses vara högkvalitativa i sin genre. Jag läste några stycken, men till slut mådde jag illa. Stod inte ut med alla raffinerade mordsätt, som t ex att korsfästa offret levande och döda honom genom att sakta droppa frätande syra i hans ögon…
Tack, men nej tack. Vill ni veta vad jag anser är BRA spänning i bokform? Okej.
1. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. Fantastiskt språk, underbara naturskildringar och fint tecknade karaktärer – plus en otäck, fängslande mordstory.
2. Carrie, Varsel och Jurtjyrkogården av Stephen King. För den som gillar det övernaturliga och gastkramande nagelbitarskräck.
3. Svart krabba av Jerker Virdborg. Spänning av det mer lågmält obehagliga slaget, mycket suggestiv.
2011-08-26