Bland det bästa med att läsa böcker tycker jag är att få gå in i nya, främmande världar. Och då talar jag inte nödvändigtvis om Harry Potter eller Sagan om ringen. Nej, jag menar möjligheten att få vistas i miljöer man aldrig varit i, och definitivt aldrig kommer att få sätta sin fot i. Eller tillfället att få gå in i medvetandet på en människa som man aldrig annars skulle kunna föreställa sig att vara.
Nu kanske ni undrar: är det inte alltid så att läsa böcker? Jo, i viss mån, naturligtvis. Men nu menar jag de där väldigt specifika världarna eller personerna. De där böckerna där själva miljön eller situationen spelar en av huvudrollerna. Jag tycker att de har ett särskilt sug.
Ta till exempel Yarden av Kristian Lundberg, denna utomordentligt fina bok som skildrar en huvudperson som arbetar med att flytta bilar i Malmös hamn under påfrestande förhållanden för en knapp lön. En stor del av bokens förtjänster tycker jag ligger i den unika möjligheten att få uppleva hans arbete inifrån. Jag visste inte ens att just det jobbet existerade.
Likadant ligger en stor del av dragningskraften hos Jens Lapidus Snabba cash-trilogi i möjligheten att få insyn i Stockholms kriminella värld utan att själv behöva utsätta sig för en enda risk. Samma sak med Tre sekunder av Roslund & Hellström (den enda jag läst av dem, men det gäller säkert alla deras böcker). Några exempel ur den stora floran i denna genre, där jag verkligen tycker att författarna har lyckats extra bra med att beskriva sin hårda, skoningslösa värld.
Kjell Johanssons trilogi om familjen i Midsommarkransen – Huset vid Flon, Sjön utan namn och Rummet under golvet – för in läsaren i en erfarenhet som vore omöjlig att få annars, för den som inte har den själv: detta att leva sitt liv i samhällets utkant, stigmatiserad. Vilket för övrigt också Susanna Alakoski gör med Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fengelset.
Men det behöver ju inte alls handla om skildringar från samhällets nedre skikt. Det intressanta med exempelvis En dramatikers dagbok av Lars Norén tycker jag är möjligheten att få ta del av vardagsrutiner, livsstil och tankar hos en av våra mest upphöjda och framstående kulturpersonligheter. En okänd värld som ytterst få annars skulle kunna leva sig in i.
Även en sån bok som Människor utan betydelse av Johan Kling ger en träffsäker bild av den otrygga, stundtals falska och ibland kalla medie- och världen där nästan alla är frilansare och konkurrensen stenhård. Jag som själv jobbat i medievärlden i hela mitt yrkesliv – om än aldrig med reklam – tycker att den är smärtsamt sann. Ska väl tillägga att denna värld också kan vara alldeles underbar och att jag älskar mitt jobb…
Författare som delar med sig av sina livserfarenheter, antingen dessa är unika eller igenkännliga för läsare som delar dem, tycker jag ger sina läsare en sällsynt vacker gåva. Möten med nya, okända världar tror jag berikar oss och ger oss större inlevelse. Kanske kan man säga att de faktiskt gör oss till bättre människor?