Gillar man att läsa och skriva så blir man nog, på gott och ont, uppmärksam på språk i alla möjliga sammanhang. I sommar har jag suttit ute på landet och bläddrat i en packe inredningstidningar, både gamla och nya. Tycker det är väldigt kul, om än varken särskilt nyttigt eller ekonomiskt… Sen har jag faktiskt ingen aning om varför det är så kul, allt ser ju ändå ganska likadant ut? Det är lite av ett mysterium.
Nåväl. I dessa inredningsmagasin har jag (ja, precis som Eva i Sommarhuset) stött på meningen ”Sudda ut gränsen mellan ute och inne”. Inte bara en gång, utan OTALIGA gånger. Inte bara i en tidning, utan i nästan alla tidningar. Inte bara en gång per tidning, utan ofta två eller tre. Och även förra året och förrförra, och året före det.
Alltså, hur många gånger kan man som skribent eller rubriksättare upprepa en mening innan man känner att ”Njäee… har jag inte använt den där förut..? Tycker den känns bekant, kanske borde försöka hitta på nåt annat?”
Kanske till och med nåt NYTT?
Tydligen inte. Tydligen är det här med att ”sudda ut gränsen mellan ute och inne” så genialiskt, så oemotståndligt, så fantastiskt lockande att denna mening helt enkelt bara måste finnas med i precis vartenda nummer. Inte vet jag. Men jag är nyfiken!
Dessutom: Varför ska den där gränsen prompt suddas ut? Vad är det för fel på att vara ute när man är ute och inne när man är inne? Nån som vet..?
2011-08-05