Ja, när man äntligen tror att man har allt på plats och ska få till en ny blogg visar det sig att läsdagboken inte är där jag är. Får nog ta bättre hand om den, plötsligt har den blivit mer viktig. Innan har den lugnt funnits där, dykt upp då och då och aldrig liksom varit borta. Får hoppas att den inte är det nu heller. Ska försöka få till ett blogginlägg mellan frågorna i informationsdisken på jobbet. (Får man det? ;) Det är ju trots allt inte så många av dem på lördagarna så man fixar gärna med byta ut lite böcker i skyltning och liknande (läsa listan borde man göra förståss). Idag har vi bytt ut till exempel ut Tranströmer-skyltningen (80 år) mot att uppmärksamma Patti Smith och Polarpriset. Det fanns en del om henne bland samlingar och jag upptäckte även att vi saknade den nya ”Samla ull”, den ska jag köpa. I boken ”Beat – poesi och prosa från beatgenerationen” har min favvis Pamela Jaskoviak skrivit ett helt kapitel om henne. Dessutom finns det ett nummer av Pequod från 2006 som handlar om henne. Den hade vi inte, där fick jag lida av min egen gallringsiver! (En bok som jag saknar på Hb är Jaskoviaks ”Agadir, my love” på Hb. Den såg jag på försäljning förra året här på bibblan (då gallrade inte jag, så olika är vi bibliotekarier). Nu finns den endast på en filial. Jag hoppas att den får vara kvar där!)
Med mig i disken finns dock mina tankeskrivböcker från samma tid och det får väl duga för del 2 av ”Läsning med perspektiv”. Där har jag upptäckt en del anteckningar om min läsning. Från läsdagboken minns jag att den första Agatha Christie-deckare jag läste var ”Tio små negerpojkar”. (satte 5 -). Hittar nu en anteckning från samma tid. Under en period därefter är jag helt insnöad på Christie. I en ”Vet du att-lista” i samma bok står det mitt bland alla vetduatt som; ”David är bäst (Cassidy reds anm) och ”Syrran och pappa tittar på TV” plötsligt ”Klockan K är bra”
Vet-du-att-faktainsamling måste ha varit lärarnas favorit i skolan. Alltid på grupparbeten fick de busigaste killarna göra sådana. Och det var inte ett par 4-5 stycken de producerade. De försökte bräcka varandra och rabbla upp ibland 20 stycken vetduatt: Kina har x antal invånare, vetduatt…vetduatt….etc!!! Det konstiga var att de var tvungen att säga vetduatt framför varje enskilt påstående!
Det var SIA-skolan i ett nötskal. Kommer ihåg att man gick i SIA-skola på -70-talet men inte vad det stod för. Kanske var det Skolans Inre Arbete, men det kunde lika gärna vara skola inte arbete. Hade det varit idag hade det nog betytt ”School in Action”
För mig var läsningen räddningen, svaret och flykten i ett. Tänkte precis på vägen till jobbet idag att läsningen var drömmarna och att jag sög näring till mina drömmar medan jag läste. Boken var alltid med och det fanns inte ett kalas, en resa eller en kväll som jag inte läste. Jag har fortfarande en bok med mig för det mesta, men allt oftare sitter jag hellre och tänker på bussen eller tåget.
Att läsa var för mig att andas. Böckerna var mer som de var vänner och de skyddade mig från verkligheten på något sätt. Världen i dem gav mig ett kraft att överleva min vardag i skolan. Jag var inte mobbad men hade en mellanposition i klassen som ständigt krävde uppmärksamhet. Att gå till skolan var förenat med anspänning och hela tiden var man tvungen att balansera på gränsen mellan att synas och inte synas. Lektionerna och lärarna var fristäder men i studiehallen bland skåpen var man lovligt byte. Gå förbi vissa skåp var förenat med stor risk att utsättas för spe eller kommentarer. Allt täcktes av en nålfiltmatta som gjorde luften elektrisk och vandringen mellan skåpen extra laddad.
” god natt, klockan är halv tio och jag har precis läst ut en skitbra bok!!!” Tyvärr stod det inte vilken och då inga datum och anvisningar om tid, händelser skildrade utifrån vad som hände fick vara med i min tankebok är det svårt att lista ut var under året man kan ha befunnit sig. Det står dock en del om en annan läsning, nämligen av tidningar. Det var ett himla pusslande för att pengarna skulle räcka till. Jag hade 8.95 och veckans upplaga av Zip och Go var lika bra. Vilken skulle jag köpa? På ett annat ställe i skrivboken nämner jag om Tiffany. Jag har bara svaga minnen av de tidningarna men det var väl någon form av poptidningar, tror jag. Däremot kommer jag ihåg att vi köpte Starlet varje fredag tillsammans. Eller varje, jag var nog inte så trogen för jag hade sällan pengar så det räckte. Det var definitivt inget man fick extrapengar för. Min kompis köpte dem varje vecka och hon läste dem långsamt och noga för att det skulle dröja så länge som möjligt innan jag kunde låna dem. Fast hur intressanta var de? Det var alltid den ljusa flicka som fick den mörka mannen eller tvärtom. Eller kanske till och med den ljusa som fick den ljus. Aldrig fick den mörka den mörka! Det fanns en tomhet när man hade läst dem som jag inte upplevde när jag läst färdigt en bok. Eller är det så att det bara är en efterhandskonstruktion.
Det finns olika sätt att idealisera en barndom. Men det blir svårt att göra efterhandskonstruktioner när man hittar vissa fakta svart på vitt i sin gamla bok: jag har många kompisar: ska jag räkna upp dem? Dej (skrivboken!), Linnea och Ludda (marsvinen), Oden (skötehästen), sängen, cykeln, mig själv, Elisabeth, Catharina, Helena och slrp (oläsligt)
Plötsligt var böckerna inte med, men kanske kan man räkna in dem i mig själv för böckerna betydde att jag alltid kunde sysselsätta mig ensam. Mer om böcker så fort jag hittat min läsdagbok igen. Mia