När katten Selma inte är på landet och jagar allsköns möss och ödlor, utan för en mer tråkig stadstillvaro, är min dator hennes absoluta favorit. Som om det stackars tangentbordet inte är nog misshandlat av mina hårt hamrande pekfingrar. Det sitter i det där med att hamra hårt, ända sedan jag som tonåring satt och skrev på en gammeldags skrivmaskin med höga tangenter. Utan el ens. Tippex. Är det någon som minns Tippex? Så långt från att så bekvämt kunna deleata och klippa och klistra i datorn. Jag har haft ett anfall av källarröjning i vår. Då hittade jag gamla tidskriftssamlare och pärmar fyllda med tejpade, hoppklippta och tippexade manus. Fram och tillbaka velade jag med vad jag skulle slänga och vad jag ville ha kvar och en hel låda står nu vid mitt skrivbord och väntar på att jag ska bestämma mig. Men det blir inte idag. En annan dag. Hmm. “En annan dag är en skälm” brukade min mamma säga och hon hade nog rätt. Men idag ska jag röja bland mer nyskrivna papper. Nu när boken är färdig har jag redan kastat flera varianter av Till mamma på mors dag. Idag ska några fler varianter iväg. Några spar jag väl på usb-minne, för jag är ju en hamster… Men papperen ska bort. Men först ska de rivas. Så onödigt egentligen men ändå har jag svårt att slänga personliga papper utan att riva dem först. Det är en sådan där mamma-sak det med. “Riv först”, det var hon noga med. Så idag blir det många turer till pappersinsamlingen med kasse på kasse av fladdrande fjärilar av papper. Selma får göra mig sällskap medan jag river. Jaga pappersremsor och trippa runt bland tangenterna och skapa egna små zzzzzzzzzzzzxxxxxxxxvvvvvvvcccccuhhhhhhh-berättelser. De handlar väl om alla möss hon just nu missar kan jag tro. Eller möjligen om den där flugan på andra sidan fönsterrutan. Den hon då och då gör vansinnesutfall mot. Donk med huvudet i rutan! Så där envis skulle man vara. Det SKA gå. Resa sig och prova igen och igen efter varje smäll. Man vet aldrig rätt vad det är kan flugan ha smugit sig in på rätt sida av fönstret.
2011-05-17