1 maj och dags för det första inlägget i gästbloggen.Vilken lycka för en före detta bibliotekarie att skriva om läsandet! Orden, böckerna har alltid varit viktiga i mitt liv – där jag är där finns också en trave böcker. Och när jag inte läser då skriver jag. På datorn eller i någon av alla de där vackra anteckningsböckerna jag köper. I nödfall slätar jag ut en hopknycklad lapp som ligger längst ned i väskan eller snor någons kvitton.
Min senaste favoritbok är Kristian Lundbergs Och allt skall vara kärlek. Men den såg jag att Åsa Moberg Boije redan skrivit om här så jag nöjer mig med att säga att den drabbade mig. Ja så starkt att jag drömde om den hela natten efter det att jag läst ut boken. Jag ville väl helt enkelt inte att den skulle vara slut. Och språket! Vilken glädje i det.
Just nu läser jag en annan bok som också har ett språk som gör mig lycklig – Annemonas gördel av Kerstin Strandberg. Jag har läst den förut men ville läsa om den utifrån att jag ska läsa fortsättningen En obeskrivlig människa. Annemonas gördel är en berättelse med många olika bottnar. Mina egna tankar och associationer springer iväg och skapar nya berättelser trots att jag inte ens var född på 40-talet och knappt varit i Lund. Det är isande hemskt emellanåt och det är ofta värmande och roligt. Det märks att Kerstin ursprungligen var bildkonstnär, hon målar med orden så att det står härliga till.
En annan av hennes böcker Skriv Kerstin skriv betydde mycket för mig då den kom 1978. Den hjälpte mig se att mitt eget skrivande också handlar om att överleva och att det inte är farligt med sanningen. När jag nu igen bläddrar i det väl tummade exemplaret ser jag att jag strukit för många avsnitt. Till exempel “i ansträngningen ställa upp, vara bra nog, vara till lags, vara bäst hade en smygande deformering ägt rum! Jag hade i dessa texter kopplat bort min känslighet och tvingat mej stänga dörren mellan känsla och intellekt.” Ja den måste jag nog också läsa om. Många av de böcker jag redan läst längtar jag att läsa om. Ge mig mer tid! Fler timmar på dygnet!
Så småningom ska jag ändå med hjälp av de befintliga timmarna hinna fram till Kerstins senaste bok Silkespappersmönstret. Men så är det ju de alldeles nya böckerna också… Min favorit Joyce Carol Oates En fager mö. Den där ungdomsboken Cirkeln som verkar så intressant. Och Patrik Sjöbergs Det du inte såg. Den vill jag läsa för modets skull. Och för att jag både av egen erfarenhet och av andras berättelser vet hur viktigt det är att våga tala om det svåra. Så modig och klok han är som berättar om de sexövergepp han i unga år blivit utsatt för av sin tränare och styvfar. Det är nödvändigt och angeläget. En överlevare som med sitt mod hjälper andra att överleva. För detta borde han få en medalj större än alla de han förut vunnit.