Det är ordning och reda i min bokhylla. Eller något slags ordning i alla fall.
Först kommer “vanliga” romaner sorterade från A till Ö, sedan avdelningen med “vanliga” novellsamlingar och därefter fantasy-, skräck- och sf-novellsamlingar från Asimov till Wharton (hon skrev spökhistorier också!).
Sedan kommer skräckromanerna – här inkluderas även varulvs-och vampyrberättelser även om de inte alltid är så otäcka – följda av fantasy och sedan science fiction.
Efter det kommer deckarna. Och sedan facklitteraturen. Den är också inbördes ordnad i flera subkategorier. Som sagt, jag gillar att sortera …
Just nu har jag lyxproblemet att bokhyllan håller på att svämma över. Jag måste börja stoppa in böcker i dubbla rader. Men hur ska jag tänka då? Stoppa in sådant som jag inte känner så mycket för att läsa eller sådant som jag redan har läst?
En sak är klar: Min finaste böcker tänker jag inte gömma. Bland dem finns Philip Pullmans His Dark Materials-trilogi i ursnygg inbunden utgåva.
Och om jag hade haft några böcker på Q så hade de nog också fått vara framme. För det är ju en så snygg, om än ej särskilt vanligt förekommande bokstav (vilket ju Q-hunden bittert fick erfara gång på gång …).