Lloyd Alexander (1924-2007) var en amerikansk författare som skrev mycket barnfantasy. Mest känd är han nog för sin Prydainserie: De trennes bok, Den svarta kitteln, Llyrs slott, Taran vandraren och Storkonungen (berättelserna i novellsamlingen Hittebarnet utspelar sig också sig i landet Prydain).
Taran växer upp på en bondgård och drömmer om att ge sig ut i stora världen och uppleva äventyr. Men hans jobb är att vara andre grisvaktare och passa grisen Hen Wen, som har den (särskilt för en gris) förunderliga förmågan att kunna se in i framtiden.
Så dag rymmer Hen Wen och Taran ger sig ut för att leta efter henne. Då börjar äventyret …
Första gången jag läste böckerna om Taran gick jag på lågstadiet, och jag läste om dem många gånger under mellanstadieåren. Jag älskade böckernas atmosfär och Alexanders sätt att blanda in humor i sin mörka saga. Prydainserien är klassisk mognadsfantasy om en ung hjälte och Taran själv är inte en särskilt intressant karaktär. Det är bikaraktärerna som gör böckerna minnesvärda: den misslyckade barden Fllewdur Fflam, trasselsuddstrollet Gurgi och den babbliga, smått förvirrade och modiga prinsessan Eilonwy.
Alexander skrev ofta färgstarka kvinnliga karkatärer. Jag har hört mycket gott om hans bokserie om Vesper Holly, en ung äventyrare med ”the digestive talents of a goat and the mind of a chess master. She is familiar with half a dozen languages and can swear in all of them.”
Nästa gång är det dags för B, och just nu velar jag mellan två science fiction-författare – en svensk och en amerikansk. Vi får se vem det blir!