Kerstin, du frågade vad min bok handlar om. Tack för din fråga. Ibland är det svårt att beskriva sina egna texter. Kanske av rädsla att låsa in, reducera. Kanske för att texten betyder olika saker olika dagar. För att den blir till i läsningen. Och varje gång en läsningen sker, så blir texten ny. I en kommentar skrev Kanel en dikt, som är en läsning av min bok. Så förunderligt märkligt och fint:
”Ja,
bedårande snoriga och intellektuella balkongflickor får kanske det de längtar efter.
Varandra.
Eller frihet från panikångest.
Eller London.
Eller äntligen bli sweet sixteen.
Eller lyssna på The Smiths med pappa.
Eller samtala med döda pappa, Håkan Hellström och Jonas Hassen Khemiri.
Bleding black. White delight. Körsbärsröd. Körsbärskyss.
Godast är fallfrukt, det säger pappa.
Det är skönt att höra,
Slippa “Ondskan”, killen vinner ju ändå över alla han slåss med.
Istället “Glitterscenen”.
Man måste för fan prioritera.
Fabulöst.
Indeed.
Kapitulera?
Längta.”
Tack för din läsning, Kanel.