I kommentarsfältet fick jag frågan vilka böcker jag gett ut och varför jag skriver för ungdomar. Det svarar jag gärna på:
Jag har skrivit tre ungdomsromaner. Var och en av dem har kommit till av olika anledningar och på olika vis. Böckerna är helt enkelt vad jag har kunnat och behövt skriva om vid de givna tidpunkterna.
Jag kan börja med att berätta om min debutroman “Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket” som kom ut 2006 när jag var 24 år.
När jag skrev den första boken visste jag inte att det skulle bli en bok, jag visste inte att jag skulle få läsare, det var mest en avlägsen dröm. Jag skrev om det som gjorde mig osäker och rädd, det som samtidigt fick mig att mjukna, jag skrev om kärlek.
Det blev historien om Morris och Betty. Deras kärlek var annorlunda för den handlade om dem. En såpbubbla som måste spricka. Jag ville skriva inifrån bubblan där det bara finns här och nu. Allt runtomkring oviktigt. Viktlöst svävade de fram tillsammans genom den tunna luften.
Varför skriver jag för ungdomar? Kanske är svaret att det är tiden i livet då så mycket händer för första gången. Hjärtat är mjukt och öppet, orden går rätt in i blodomloppet. Språket balanserar mellan något mycket skört och det fullkomligt triviala.
Det var så jag behövde skriva den första boken: skyddslöst och utan distans, som om jag satt inuti en torktumlare.
(Imorgon ska jag ut på landet. Inget internet där. Återkommer om ett par dagar för att berätta om de andra böckerna.)