Vissa dagar vill man bara skrikläsa Lina Ekdahls dikt ”Konflikten är löst”:
”Nu säger jag det för allra sista gången.
Sluta nu.
Om jag ser någon av er skjuta en gång till
då blir det ingen efterrätt.
Hör ni inte vad jag säger?
Då tar jag pistolerna
och gevären och granaterna och kanonerna.
Då kan ni inte ha dom
om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden.
Nu får det vara slut.
Jag bryr mig inte om vem det var som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.”
Läs hela dikten, läs hela den underbara diktsamlingen ”Människan pratar”. Det gjorde jag häromdagen när jag vankade runt i Stadsbibliotekets lyrikrum.
Har ni varit där? Som små svindlande frizoner. Ett rum för utlån och ett ”showroom”, där diktsamlingarna får strike a pose längs väggarna.
Jag rekommenderar verkligen att man vankar runt, eller slår sig ner, där i den stora tystnaden och skrikläser Lina Ekdahl inne i huvudet.
Då känns allt bättre.