Det är snart vår och som Ronja flyttar ut till Björngrottan, flyttar jag snart ut till balkongen. Jag älskar balkonger. Jag förknippar dem med sena nätter och stearinljus, tidiga morgnar och den första bleka marssolen. Filtar. Koppar. Samtal. Hur blicken faller över spruckna himlar, ett trädkojornas tillstånd. Jag minns plötsligt alla mina drömmar och hur de våldgästar mig.
Det är något fantastiskt med balkonger, platser som är belägna inuti och utanför på samma gång.
Ändå, berättelser från fönster och balkonger: Rapunzel släpper ut sitt hår. Julias viskningar. Flickan i Havanna. Vinkande drottningar, vad ser de när de sluter sina ögon?
Suck.
Rosor av rök mot himlen. Så börjar min bok, Kapitulera omedelbart eller dö, med en pust som svävar ut över det skyddande/kvävande räcket. Det är Lovelys andedräkt, och Mary som ser rosorna.
Balkongen, bilden för ett gränsland, där allt blir möjligt: Att fira sig ner genom luften. Att kasta sig ut. Att ställa dörren på glänt och listigt locka på en inbrottstjuv. Dricka te. Hänga. Smida planer.
Balkongflickor har alla möjligheter. De befinner sig på en plats som skjuter rakt ut i luften