Vissa av Paris bokhandlar ställer i ordning så genomtänkta bokbord, som ett slags tablåer. En skrift av Plutarkos om att ”äta köttet” sida vid sida med en annan antik traktat på temat ”när får djuret själ” och en ny bok om köttindustrin. Det kändes med ens egendomligt att människan ägnar sig åt att lära djur saker, förändra deras beteenden.
Jag kom att tänka på Elsa Morantes roman Historien och hunden som jag tror kallas Blanca. Den spelar en stor roll i boken och det imponerade på mig att hon lyckades göra hunden så varm och närvarande, så deltagande i handlingen, utan att det blev komiskt.
Minns även Anna Hallbergs senaste diktbok Colosseum, Kolosseum, om det förtärda, animaliska köttets vandring genom människans kropp; hur kött uppgår i kött. Jag kommer inte ihåg om den bokens patos inbegriper hur vårt användande av djur påverkar jorden, men när jag så här i efterhand tänker på den vidgar den sig mot sådana frågor.