Fram till för några år sedan ville jag bara läsa tjocka romaner. Jag såg inte riktigt någon poäng med de tunna. Jag ville vara i en bok så länge som möjligt. En roman på mindre än tvåhundra sidor tog för kort tid att läsa. Så, jag läste ”Bergtagen” och inte ”Döden i Venedig”. Men när jag väl läste ”Döden i Venedig” insåg jag att det var en bok jag inte hade velat vara utan. Så mina läsvanor har förändrats. Det har tagit lite tid. Men det har hänt. Och jag tycker om det. Att mina vanor bryts och ändras.