Idealitetens för och nackdelar.
Att ägna sig åt någon sorts konstnärlig verksamhet tycks rätt allmänt uppfatts som att man brinner så mycket för just den saken att man är beredd att göra det mesta som har med det att göra rent ideellt eller till en mycket ringa ersättning. Som utövare av denna konstnärliga verksamhet tenderar vissa av oss också att göra det just för det att vi tycker det både är intressant, kul och till och med viktigt. Just detta har jag själv gjort i ett anal år nu som jag redan tidigare berättat och jag har funnit det vara allt detta som jag just nämnde. Att arbeta för att författare ska få arbetstillfällen utanför själva skrivandet tillsammans med människor som brinner för samma sak är oerhört stimulerande, men just i detta ligger också fallgropen i jobbet. Man sugs lätt med till att gör så mycket mer än vad den tid man egentligen har reserverat för det räcker till för och följden blir att man lägger timvis av tid för rent ideellt arbete. Samma gäller för att läsa för natioenlla nomineringskommitten till nordiska rådets litteraturpris. Man får läsa oerhört mycket bra inhemsk litteratur varje år utan att behöva köpa bäckerna själv och sen varja år vid just den här tiden får man läsa en hög med grädden av den nordiska litteratuen, den som nominerats från de andra nordiska länderna och språkområdena som ingår. Den delen av jobbet är ett stort privilegium och senare frampå våren får man träffa alla de andra nordiska representanterna och en hel del andra angenäma och intressanta personligheter som har med jobbet att göra och i stundens hetta med överdådig mat och bekväma hotell mellan överläggningarna glömmer man lätt bort att den tid allt detta från det man allra helst vill göra och som är det som har lett en in på att göra allt detta andra till en väldigt marginell betalning. Ändå vill jag passa på att tipsa om några av de böcker från våra nordiska grannländer som under de här fyra årens arbete på olika sätt berört mig djupt och gjort arbetet meningsfullt. Inte minst är det då förra årets vinnare Sofi Oksanens ”Utrensning”. Från tidigare år kan nämnas Naja Maria Aidts ”Bavian”, Carl Frode Tillers ”Insirkling”, Jón Kalmar Stefánssons ”Sommarljus och sen kommer natten”, Tomas Espedals ”Gå. Eller kunsten å leve et vilt och poetiskt liv”, Helle Helles ”Ned til hundene”, Jari Järveläs ”Romeo och Julia”, Per Pettersons ”Jeg forbanner tidens elv” och Audur A. Ólafsdóttirs ”Stiklingen”. Jag vill också när jag har möjligheten passa på att slå ett slag för att läsa böcker som getts ut på för oss närstående språk som danska och norska på originalspråk. Det är inte så himla svårt som det först kan tyckas och det vidgar det språkområden som vi kan läsa god litteratur från på originalspråket betydligt. Därför tycker jag också att det borde vara en självklarhet att i Sverige kunna köpa originallitteratur på danska och norska. Jag har inget emot att böcker översätts, men tyvärr översätts inte alla böcker och mycket intressant går förlorat eftersom det inte bedöms som tillräckligt kommersiellt gångbart. Det är då inte att det är litteratur som förtjänar att läsas. Snarare kan det många gånger vara tvärt om.
Robert Kangas