Jag lärde mig läsa genom ”Misse med de blå ögonen” av Egon Mathiesen. Jag var sex år och fick en stark känsla av lycka när jag kunde se orden och sedan läsa mig till vilka de var. Det var efter mycket slit, envishet och hjälp från min mamma som jag slutligen kunde läsa först några ord, sedan en mening och sedan en hel sida. Starkast minns jag när jag stolt läser de första sidorna för min kompis i lekparken där vi bodde. Det minns jag starkare än själva boken.