Nu har jag lite söndagskänsla i kroppen, klockan är snart tolv, jag har tillbringat kvällen i soffan, läst lite, tittat på nyheterna och Agenda, ätit julskum tills det skummat ur mun, och snart börjar en ny vecka. När jag skrivit klart det här inlägget somnar jag kanske innan jag hunnit ta av mig glasögonen. Jag var uppe tidigt i morse. Tänkte att jag skulle skriva, men det ville sig inte riktigt. Jag har kommit efter på sistone. I alla fall, det jag håller på med ska bli en kärlekshistoria mellan tre personer. Ett par från Stockholm, båda kulturarbetare, har haft det lite jobbigt och ska hyra ett hus i Värmland för att komma bort från vardagen och ta hand om varandra. Det är sommar, semester, rekordvarmt. Nu ska de satsa och komma vidare. Men nej, så blir det ju inte alls, för där kommer en annan man in i historien. Och med honom tjugotvå hästar, strutsar, kaniner. Jag tänker att det handlar om kärlek, olika regelverk i förhållanden, frågan om man ska ha barn eller inte, och hästar såklart, stad kontra land, politik också. Och nu upptäcker jag att det finns så många fallgropar i den här historien. Bara det där med manligt och kvinnligt, med stad och land. Så fort en utveckling känns naturlig, ja given, så måste man ju fråga sig: varför då? Är svaret: för att det oftast är så, får man gräva lite djupare. Nu kanske jag grävt ner mig en bit, i alla fall kommer jag inte vidare. Men jag kan skriva styckena om hästarna som slår bort flugor med svansen och kliar varann. Där kan det bli ganska enkelt och avkopplande. Man förflyttar sig ju lite grann till en sommarhage och slöa dagar på betet. Så där är jag nu. Av med glasögonen nu. God natt.
PS: Idag har jag läst ut Jesper Bengtsson biografi över Aung San Suu Kyi: En kamp för frihet, och den kan jag varmt rekommendera. (Jag har skrivit ett lästtips här på sajten.) Nästa bok på läshögen är Knausgårds Min kamp. Någon som läst?