Vi sitter på Old German Beerhouse Restaurant i city, dricker öl och fruktcoctails. På ena sidan av oss två amerikanska män som funnit varandra och pratar om hur ”totally crazy” den här stan är, hur den är som ingenting annat dom varit med om. På andra sidan två thailändska kvinnor med sina västerländska män.
Stället får mig att tänka på Houllebecqs roman Plattform. Den satte min bild av Bangkok, men förstås ryms här mycket mer än så.
Bredvid mig har jag den enda thailändska skönlitterära bok jag skaffat, en novellsamling som finns översatt till svenska, Sightseeing av Rattawup Lapcharoensap. Jag ska se om jag kan hitta Montree Sriyongs dikter på engelska. Någon som har andra tips på böcker härifrån?
Just nu läser jag Bertil Lintners Thailand, mer än sol och stränder. Den är lättläst, full av bilder och rätt informativ. Har bland annat lärt mig att Bangkok bara är det västerländska namnet på stan, egentligen heter den Krung-Thep-Mahanakhon-Amon-Rattanakosin-Mahinthara-Ayuthaya-Mahadilok-Phop-Noppharat-Ratchathani-Burirom-Udomratchanivet-Mahasathan-Amon-Piman-Awatan-Sathit-Sakkathattiya-Witsanukam-Prasit. På svenska ungefär: Änglarna stad, den odödliga guden Indras ointagliga land, den kungliga huvudstaden som är förlänad med nio värdefulla ädelstenar, den lyckliga staden med stora kungapalats, en himmelsk boning där den återfödde guden regerar, en stad given av Indra och skapad av Visnukarma. Det är världens längsta ortsnamn, finns i Guinness rekordbok.
Hej så länge!