Stundtals känns det som att vara med i en agentroman. Vi krypterade våra datorer, låste in en väska med kritiska böcker på flygplatsen i Bangkok, fotograferade av de viktigast anteckningarna för att kunna slänga blocket, och log oss genom passkontrollen. Nu är vi i Burma. Här pratar vi med kodspråk. Ord som Aung San Suu Kyi, NLD och Win Tin uttalar man inte högt. Frågar nån vad man gör här säger man turistar och så berättar man så lite som möjligt.
I går kväll gick vi runt i Rangoon, tittade på de gamla brittiska husen och såg Schwedagonpagodans guldspira långt borta i horisonten. På de trasiga trottoarerna satt en och annan man och drack te. Några killar hade samlats runt en trälår med cigg och beatle nuts, en nöt som slås in i löv tillsammans med tvättmedel, och som man tuggar i stället för tobak. Vi snackade en stund, bytte nötter mot snus.
Kommer man från Bangkok är kontrasten mot Rangoon skarp. Jag var inte beredd på att se sån misär som det är. Överallt låg folk och sov, i trappuppgångar och på trottoarerna. En mamma och hennes spädbarn låg på en filt, utan nåt att dra över sig. En hel familj, föräldrar med två små barn emellan sig, trängdes under ett täcke utanför biografen. Och under en paraply sov en munk. Hundar och råttor sprang överallt.
Nu sitter jag på hotellet och skriver. Klockan är strax fyra och ute är det hett och dammigt. Barn som säljer vykort och medaljonger pekar mot munnen. Food, hungry.
Nyår är ingen stor dag här. Men om några dagar blir det ett annat firande i stan. Den fjärde januari för 64 år sen blev Burma självständigt från de brittiska kolonisatörerna. Det firar alla, såväl juntan som oppositionen.
Men tolkningarna av historien och dagens samhälle skiljer sig åt. I morse läste jag juntans engelskspråkiga dagstidning New light of Myanmar och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är lätt att se det löjliga i den ensidiga nyhetsrapporteringen, hyllningarna till Than Shwe och de felaktiga uppgifterna om folks vilja. Men samtidigt representerar ju tidningen ett mycket reellt förtryck.
Nu sätter jag punkt för mitt bloggande. Tack för en rolig tid och de kommentarer jag fått.
Ett riktigt gott nytt 2011 till alla!