Manus, manus, manus. Sunam. Tsunami. Satsumas. Nej förlåt, jag är kanske övertrött. Sitter hemma och läser manus som skickats in till förlaget. Det är romaner, deckare, noveller, fackböcker och annat. Jag läser, funderar, skriver ett utlåtande. Och så småningom har man ett enda virrvarr av personer och berättelser i huvudet. Då är det dags att ta en paus och blogga.
Till ett mellanstort förlag kommer runt 60 manus i månaden. På ett år blir det 720. Det är mycket att läsa och ta ställning till, fast jag läser inte allt, delar jobbet med andra. Det är ett riktigt roligt göra även om det ibland kan kännas lite ensamt när inte nån annan läser. Man vill ju gärna diskutera sin upplevelse, eller hur?
I alla fall, när man sitter och plöjer så många texter blir frågan om vad som är god litteratur mycket påtaglig. Varför är det ena bra och det andra dåligt? Hur kan jag motivera det? Vissa adjektiv blir slitna: konstfull, konstlös, inkännande, spännande, tråkig, inte färdigtänkt, grund, djup, fantasifull, egen, uttjatat, formfixerat, varm och så vidare.
Det är inte alltid så att en god bok blir antagen. Ibland kan det vara fel genre för förlaget, fel målgrupp, fel ämne. Ibland kan jag hitta en bok som jag själv älskar men som det ändå inte blir nåt av. Vissa texter tänker jag på ganska ofta på, undrar vad som hände med dem.
Nu ska jag bara läsa ett manus till idag, för sen ska jag på glöggbjudning och efter det se en pjäs baserad på en av mina absoluta favoritböcker: Onda sagor av Pär Lagerkvist. På Stockholms stadsteater. Nån som sett den?
Ciao!