Jag var i New York och besökte den gamla bokhandeln Strand för ett tag sedan (http://www.strandbooks.com). Egentligen var det lite väl omvälvande att gå runt där, omgiven av så många böcker att det är svårt att urskilja titlarna. Jag sökte efter något av Ring Lardner men jag hade helt och hållet glömt hans namn och försökte förtvivlat att komma på det med hjälp av olika minnesknep utan att lyckas. Till slut försökte jag mig på knepet att strunta i att försöka minnas för att på så vis låta minnet komma tillbaka av sig själv. Lock och pock. När jag gick runt och aktivt struntade i att tänka på Ring Lardner så såg jag en annan bok ligga på ett bord. Titeln löd This is not it och omslaget pryddes av ett polaroidfoto med titeln skrivet över ett porträtt med svart tuschpenna. Författaren heter Lynne Tillman och boken innehåller ett antal noveller och prosastycken, alla skrivna till olika utställningkataloger med samtida konstnärer i New York. Jag tittade lite i den och kände att jag hade hittat något som passade mig. När jag sedan tittade vidare så hittade jag en nyutgiven bok av Danielle Dutton. Det som fångade min uppmärksamhet var titeln: Sprawl. När jag tittade närmare såg jag att Dutton är knuten till bokförlaget Dalkey Archive Press (http://www.dalkeyarchive.com/), vilket fick mig att ta boken. Efter det såg jag Lydia Davies The collected stories. I det fallet var det omslaget som fick mig att ta upp boken. Sparsmakat och samtidigt brandgult, en fin kombination som jag upplever svarar mot mina smakpreferenser. När jag tittade på omdömena om boken på flikarna så kände jag hur det också svarade mot något i mig.
Jag köpte de tre böckerna och bestämde mig för att det här var tre fina titlar att skriva om för bokcirklar. Men när jag började läsa så insåg jag att jag inte alls var särskilt förtjust i böckerna. Men jag tyckte ändå det verkade bra och försökte igen. Så där höll jag på ända tills det slog vad som hade hänt. Jag har en väninna vars smak jag är väldigt förtrogen med. Jag delar den inte, men den förefaller genomtänkt, driven och respektingivande och därför är det alltid intressant för mig att lyssna till henne när hon talar om litteratur. Jag insåg att hennes smak har tagit plats i mig. Inte så att jag numera delar den, men det finns i mig en uppsättning preferenser som är hennes, inte mina. Och det som hände på Strands var att hennes smak vaknade i mig och fick mig att köpa de där böckerna. Jag vet inte vad det betyder, men det kändes ganska fint och vänskapligt.
2010-12-21