John O’Brien begick självmord 1994. Då var han 34 år gammal och hade precis fått veta att hans debutroman, Leaving Las Vegas, skulle bli hollywoodfilm. Enligt föräldrarna kan man betrakta Leaving Las Vegas som ett självmordsbrev. Boken handlar om Ben, en ung gravt alkoholiserad man som bestämmer sig för att begå självmord genom att dricka sig till döds. Han tar ut alla sina pengar, säljer allt han har och lämnar sitt hem i Los Angeles och sticker till Las Vegas för att fullfölja sitt ärende där. I Las Vegas kan man nämligen få tag på alkohol dygnet runt, till skillnad från Los Angeles, som tydligen har vissa restriktioner. När han kommer till Las Vegas träffar han den prostituerade Sera och det blir kärlek vid första ögonkastet. Det hela slutar med att han lyckas med sin föresats att dö av alkohol och Sera blir kvar ensam med ett känsloliv som hon trodde var dött, men som vaknat till liv av Ben. Jäkla otur, kan man säga… Även om det låter väldigt melodramatiskt och patetiskt, så blir det ändå inte det, främst på grund av ett språk som är helt osentimentalt och väldigt stramt. Jag tror att det är det som gör att jag tycker så mycket om det: ett sentimentalt liv uppstramat av ett hårt och sofistikerat språk.
Tre ytterligare romaner har publicerats postumt: The Assault on Tony’s (Grove Press New York 1996), Stripper Lessons (Grove Press New York 1997) och Better (Akashic Press 2009). Av dessa har jag bara läst The Assault on Tony’s och Stripper Lessons, och även om jag inte tycker att de har samma kraft som Leaving Las Vegas så är de fortfarande väldigt bra.
The Assault on Tony’s utspelar sig under kravallerna i Los Angeles 1992 som följde på polismisshandeln av Rodney King (sv.wikipedia.org/wiki/Rodney_King). Ett gäng vita medelklassalkoholister sitter på Tony’s bar i South Central Los Angeles och tar en eftermiddagsfylla när kravallerna bryter ut och en förflugen kula träffar barägaren i huvudet. Alkisarna drar ner skyddsjalusierna framför baren och befinner sig i vad som inledningsvis måste vara varje barslavs dröm: de är inlåsta i en bar vars ägare är död. Men kravallerna bara fortsätter och snart börjar alkoholen i baren ta slut. Det som var en dröm blir en mardröm när abstinens och avgiftning närmar sig.
Stripper Lessons handlar om Carrol, en ensam deprimerad man som tillbringar sin fritid på en stripklubb i Los Angeles. Han blir kär i en strippa, och den slutar med att han faktiskt får en date med henne (!)
Jag vet att det här låter vansinnigt patietiskt, och när jag säger att den här författaren är en av mina favoritförfattare så undrar ni kanske vad jag är för typ egentligen. Nå, det är en rimlig fråga. Svaret måste bli att det handlar om just detta: att ta det patetiska och sentimentala och blåsa liv i det genom ett språk som dödar sentimentaliteten och patetiken. John O’Brien lyckas med det på ett sätt som är oslagbart, och därför älskar jag hans böcker.
Hans syster Erin O’Brien är den som har ombesörjt hans postuma utgivning och hon har även redigerat och avslutat åtminstone The Assault on Tony’s. En intervju med henne om hennes arbete med The Assault on Tony’s kan man läsa här: www.silbermedia.com/qrd/archives/29erinobrien.html