Svinalängorna
I går hade jag förmånen att få se en förhandsvisning av Svinalängorna som bygger på Susanna Alakoskis bok med samma namn.
Den eviga frågan, är boken eller filmen bäst? Jag grät inte när jag läste boken, men det gjorde jag däremot på filmen. Mot slutet givetvis, strax innan de skulle tända belysningen, satt jag där rödgråten.
Jag har svårt för det där att jämföra böcker med filmatiseringar. Jag försöker att se dem som två separata upplevelser.
Nåväl, boken var bra och filmen var också bra. Filmfotografen och inte minst regissör Pernilla August har gjort ett fantastiskt fint arbete. Skådespelarna, Tehilla Blad som dottern Leena och Noomi Rapace gestaltad som en vuxen Leena och hennes make som spelades av Ola Rapace. Otroligt fina rollprestationer.
Att filmen blev så mycket mer gripande än boken tror jag beror på att man får bilderna av personerna. De blir på något sätt mer verkliga. Stackars dottern Leena som både försöker hålla ihop sitt eget och sina alkoholiserade föräldrars liv. Kanske berodde min känslostorm på upplevelser från min tid då jag satt i socialnämnden och vi fattade beslut om att omhänderta barn.
Filmen spelades in i Ystad och Simrishamn. Ja, Österlen har verkligen blivit en prick på kartan då det gäller film.