Så många intressanta synpunkter på frågan om god litteratur! Det är väl ingen alltför djärv slutsats att synen på litteratur är lika varierad och personlig som vi läsare.
Utifrån min egen erfarenhet kan tilläggas att de gamla goda vinerna kräver en viss mognad även hos konsumenten. Det finns säkert nioåringar som läser Proust och Cervantes med behållning, men de hör nog till undantagen. Själv begrep jag mig inte på den sköna litteraturen ens när jag gick på gymnasiet. (Stagnelius & grabbarna, vem bryr sig?) Det var först på universitet som jag faktiskt började förstå vad det hela handlade om, att det finns böcker som öppnar nya världar och berättelser som för alltid stannar kvar hos en. Att det finns språk som är fylligt och aromatiskt och språk med en fadd smak (för att nu stanna kvar i vingården).
Jag har varit en ivrig läsare ända sedan jag lärde mig att knäcka koden. Släpade hem kassar med böcker från skolbiblioteket som alla andra bokslukare. Det saknades inte böcker i mitt barndomshem: där fanns mycket att kasta sig över, alltifrån inbundna klassiker till häftade romaner som måste sprättas upp för att läsas, och inga restriktioner för vad man fick eller borde läsa. (En enda gång kan jag minnas, när jag kom hem med en packe romaner av Sigge Stark, lånade av grannflickan, och fick höra av mina sofistikerade gymnasistbröder att det var litteratur som inte ens dög till toalettpapper. Jag påminner dem ibland om detta försök till censur.) Litteraturtimmarna i skolan lyckades däremot nästan ta död på min läsglädje. Men bara nästan.
Jag säger bara: tack och lov för de illustrerade klassikerna! Där kunde man konsumera skönlitteratur nästan utan att läsa. (Till dem som är för unga för att ha upplevt detta: Illustrerade klassiker var en serie tecknade klassiker. Inte menade som skämttidningar, utan exakt och korrekt berättade, fast i serieform.) Something for everyone, skulle man kunna säga.
Låt mig få avsluta med några ord av Pia Tafdrup i Över vattnet går jag. Skiss till poetik:
“Lika litet som jag vill beröva kärleken dess hemlighetsfullhet, vill jag blotta diktningen på dess gåtfullhet.”
Trevlig Allhelgonahelg och tack Kerstin och Lotta som hälsade mig välkommen min första dag på bloggen! Det kändes gott. 